Kapitel 6 - ett jömstele

Det var svårt at kletra och det tog long tid. Men entligen var jag upe.Kom  så går vi sa Nils. Vi gik. Det var nestan som om monstrena hade försvunit. Fast jag vågade inte tro det. Jag kolade bakom mej utifal at monstrena skule koma på os bakifrån Nils titade okso bakom sej. När jag hade kolat 6 7 gonger slutade jag at tita hela tiden. Fast Nils titade fortfarande. Plöslit skrek han till. Vad är det nu då sa jag ett monster skrek han. För en gångs skul vat jag ganska red jag hade inte lust at bli ner kastad i brunen ijen.Nu fik vi springa alt vad vi orkar. Jag ramlade rakt ner i en vatenpöl det jorde ganska ont men jag moste fortseta det viste jag. Vi moste hita ett jömstele skrek Nils som var longt före mej han var faktiskt myke snabare en mej. Entligen sa Nils jag har hitat ett jömstele kom kale sjynda dej.